Gjorde den som satt till häst

Dalupproren fanns dem tre uppror likt allmogen inom Dalarna gjorde mot Gustav Vasa.

Han vågade inte se någon i ansiktet

detta inledande dalupproret , detta andra dalupproret –, samt detta tredjeplats dalupproret (Klockupproret) –

Bakgrund

[redigera | redigera wikitext]

Unionskonungen Kristian II:s försök för att producera ett skandinavisk hegemoni inom Östersjön ledde mot ett konflikt tillsammans Hansan, vilket framförallt drabbade Sveriges förnämsta exportvara, kopparen ifrån Stora Kopparberget.

Allmogen inom Dalarna samt borgarna inom huvudstaden tillhörde därför dem liksom inledningsvis stödde Gustav Vasa då denne reste upprorsfanan. Ökningen från kungamakten, lågkonjunkturen samt ej minimalt reformationen samt indragningen från religiös egendomar alienerade dock snart Dalaallmogen ifrån konungen. Tre daluppror bröts ut såsom dock samtliga rann ut inom sanden utan för att några stridshandlingar skedde.

De numeriskt värde inledande upproren ägde delvis likt bakgrund Sture-släktens ambitioner för att återta kronan ifrån uppkomlingen Gustav Vasa.

Första dalupproret –

[redigera | redigera wikitext]

Föga mer än en tid ägde förflutit efter Gustavs tronbestigning då inom Dalarna yppade sig missnöje tillsammans hans statsmakt.

detta fanns naturligt för att, efter dem närmast föregående årtiondenas bekymmer samt särskilt efter befrielsekrigets våldsamma rörelse, många skulle existera inom olag, liksom inledningsvis tillsammans med tiden samt allteftersom dem nya förhållandena vann stadga kunde rättas samt bättras. Dit hörde bland annat detta höga priset vid nödvändighetsvaror, orsakat dels från bristen vid redbart mynt, dels från detta sätt varpå dem lübeckska köpmännen begagnade detta handelsmonopol liksom kungen från tvingande fara givit dem liksom ersättning på grund av deras hjälp nära Stockholms intagande Den bekymmer dessa missförhållanden framkallade bland dalkarlarna yttrade sig redan nära slutet från inom klagomål mot kungen; dock ursprunglig antog missnöjet enstaka farligare karaktär.

Folket omringades och några kanoner placerades med mynningen mot folkhavet

ägde Gustav Vasa träffat Laurentius Andreæ samt börjat närma sig den protestantiska läran,^[1] samt bröt land dem officiella kontakterna tillsammans Rom. Troligtvis ägde Gustav Vasa redan planer vid enstaka passage mot den lutherska läran. Genom Laurentius Andreæ lärde kungen uppleva Olaus Petri samt förflyttades denne mot huvudstaden, gjordes mot sekreterare stadens råd samt prost inom Storkyrkan.

Dalkarlarna ägde bearbetats från personer såsom inom monark Gustav såg enstaka kompis från den lutherska reformationen, särskilt från numeriskt värde bland den gamla religiös män, Peder Jakobsson samt Knut Mickelsson, vilka tillika från personliga skäl plats kungens fiender. Den tidigare, vilket förut tjänat riksföreståndarenSten Sture den yngre, ägde skrivit mot kungen förgripliga skrivelse samt därför från denne avsatts ifrån biskopsstolen inom Västerås, samt den senare, likt plats domprost inom identisk tätort, ägde såsom misstänkt till delaktighet inom dessa stämplingar tappat bort eller missat sitt ämbete.

inom deras sällskap fanns även ett tredjeplats man, Peder Grym, vilket tagit avstånd ifrån Gustav Vasa.^[2]

Båda uppträdde mot slutet från inom Dalarna samt vann stöd inom synnerhet inom övre Dalarna. Gustav Vasa sände inom slutet från meddelande mot Dalarna var han varnade på grund av kontakter tillsammans Peder Jakobsson, samt påbjöd för att hans ärende skulle behandlas vid en sammankomst, dit ombud även ifrån Dalarna kallades.

inom januari förnyades varningarna. denne skickade även skrivelse mot Knut Mickelsson, var denne bad honom komma tillbaka mot Västerås, var kungen skulle lovade främja hans sak nära enstaka rättegång. ifrån Dalarna ägde redan beneath kommit klagomål. Priserna vid köpevaror besitter rusat inom höjden samt myntbristen sedan klippingarna lysts från fanns massiv.

Man klagade även ovan för att rika stormän köpte upp all säd samt sålde den kostsamt inom städerna tillsammans spannmålsbrist likt resultat. Man klagade även dem flera utlänningar likt Gustav Vasa tagit inom sin position. Våren höll dalkarlarna en träff inom Stora Tuna socken samt uppsatte var en meddelande, var dem klagade ovan för att kungen låtit fängsla Kristina, Nils Sture samt Jöns Karlsson, samt inom stället satt tyska samt danska före detta fiender mot fogdar, för att dem ansåg sig fria ifrån sin tro samt lydnad, angående ej missförhållandena rättades.

Dalkarlarna skall även äga haft förbindelse tillsammans med Søren Norby, vilket skall äga haft kontakter tillsammans med Kristina Nilsdotter, berg Sture den yngres änka ifall en giftermål.^[2]

Brevet framlämnades mot kungen nära detta riksmöte denne anordnat inom Västerås femte månaden i året var lyckades han dock erhålla varenda närvarande parter för att lova honom tro samt lydnad.

denne begav sid därefter mot Kalmar tillsammans med storm intog Kalmar slott ifrån Berend von Melen.

Apokalypsens fyra ryttare är en berättelse ur Bibelns uppenbarelsebok (sjätte kapitlet)

beneath tidsperiod ägde Norbys krigståg inom Skåne blivit genom danska trupper tillintetgjort. Gustav Vasa ägde tidigare skickat en skrivelse var han inom lugn ton förklarade bakgrunden mot sitt agerande, samt förklarade för att ifall dem ville överlämna Peder Jakobsson mot honom samt visa sig liksom trogna undersåtar skulle han verka till deras bästa.

Sedan han återkommit mot huvudstaden ifrån Kalmar åkte han inom oktober upp mot Stora Tuna socken, var han höll en sammanträde tillsammans med dalkarlarna. Oron fanns idag betydligt stillad. nära mötet framgick detta för att detta verkade existera inom Mora socken vilket oron varit såsom störst. Mora kyrkoherde mäster Jakob ägde kallats mot mötet dock uteblivit, vilket från kungen blev tagna liksom bevis på grund av för att han hörde mot förrädarnas område.

Moraborna vädjade förgäves efter för att ett fåtal behålla sin kyrkoherde, dock kungen plats obeveklig samt denne tog tillfället inom akt för att flyga eller fly undan mot Norge.^[2]

De övriga upprorsledarna ägde då redan (troligen redan inom juni månad) flytt mot Norge, var dem fann skydd hos ärkebiskopOlav Engelbrektsson inom Trondheim samt hos rikets ståthållare, Vincents Lunge, vilka från olika skäl plats monark Gustaf gramse.

Gustafs framställningar ifall flyktingarnas utlämnande understöddes emellertid från monark Fredrik inom från land, samt inom juli sändes äntligen Mäster Knut mot landet. denne ställdes inom huvudstaden mot rätta inför ett domstol från andliga samt världsliga personer samt dömdes till förräderi. inom september utlämnades även Peder Sunnanväder.

Såväl denne liksom hans medbroder något som har transporterats eller flyttats inom en skymfligt järnvägsfordon genom Stockholms gator samt hölls sedan båda inom fängelse, mot dess Peder Sunnanväder inom månad sändes mot Uppsala samt ställdes inför ett domstol, vilken plats sammansatt ungefär således liksom den, från vilken Mäster Knut blivit dömd.

dem andliga ledamöterna protesterade visserligen mot domstolens befogenhet, dock dem världsliga dömde den anklagade mot stegel samt hjul. Domen verkställdes genast. en par dagar därefter undergick Mäster Knut identisk öde inom huvudstaden.

Italienaren Lorenzo Magalotti, som besökte Sthlm sommaren , berättar, att den unge kungen såg ut som en människa som var förlägen och rädd för allt

Andra dalupproret –

[redigera | redigera wikitext]

Straffet ägde ej hunnit drabba detta således kallade inledande dalupprorets chef, innan förebuden mot detta andra framträdde. Bristen vid livsförnödenheter fortfor, monark Gustafs allt tydligare framträdande tendens till ett kyrklig reformation stred inom många mot allmogens åskådningssätt, samt ett avgift mot gäldande från lübeckarnas fordringar ifrån befrielsekriget väckte missnöje.

I januari förebrår kungen dalkarlarna dem ”hårda samt tredska svar” dem givit vid hans begäran angående skatten, samt nära identisk period började dem bearbetas från Daljunkern, vilket från allt för att döma plats berg Stures åriga son Nils Stensson Sture. Socknarna Leksand, Mora samt Orsa anslöt sig mot daljunkern, dock ej Hedemora, Husby samt Skedvi, samt mot dem^{[förtydliga]} slöt sig snart även Tuna, Gagnef samt Rättvik, vilka inom start sagt sig vilja artikel neutrala.

Upproret bestod egentligen inom konflikt mellan dem olika socknarna, varvid bergsmannen Måns Nilsson inom Aspeboda samt Anders Persson vid Rankhyttan fanns detta kungliga partiets främsta chef.

Sedan han räknat ut att över kilo hästkött varje år fick ruttna bort till ingen nytta, kallade han samman bönderna på sitt gods

Kungen fanns outtröttlig för att genom skrivelser söka inverka vid dem revolterande, samt nära Eriksmässan inom Uppsala höll denne en sammanträde tillsammans utskickade ifrån Dalarna samt besvarade deras klagomål. kreditkort därpå förmådde denne Stockholms borgerskap samt upplänningarna för att genom enstaka beskickning utföra dalkarlarna föreställningar^{[förtydliga]}.

Daljunkern såg snart sina möjligheter mot succé vilket små, samt redan identisk kalenderår begav denne sig via Jämtland åter in inom Norge. Därifrån sände denne inom januari en meddelande mot dalkarlarna var denne uppmanade dem mot uppror, dock utan framgång.^[3]

Upplösning samt efterräkningar

[redigera | redigera wikitext]

Dalkarlarna skickade ombud mot kungen inom samband tillsammans hans ceremoni för att kröna någon inom Uppsala 28 januari mot detta yttre plats relationen mot dem nära den på denna plats tiden god, dock Gustav Vasa höll ögonen vid dem samt planerade troligen redan enstaka straffexpedition.

Femtondag jul sände han fogdar tillsammans med uppmaning för att efterspana upprorsmän. ifrån riksdagen inom Västerås, dit denne 15 månad kallat riksråden samt dem främsta ur adeln skrev denne skrivelser mot dalkarlarna var denne förklarade sig äga på grund av intention för att rycka upp mot Norska gränsen på grund av för att efterspana ifall några upprorsmän återvänt ifrån Norge.

Samtidigt kallade denne mot en landsting inom Stora Tuna socken vid askonsdagen. inom månad drog denne inom spetsen på grund av man upp mot Stora Tuna, var allmogen församlats vid öppet land runt Stora Tuna kyrka. människor omringades samt några kanoner placerades tillsammans med mynningen mot folkhavet. Kungen egen satt mot ridhäst inom rustningen, medan rådmännen likt ledde underhandlingarna tillsammans bönderna satt framför honom något åt sidan.^[3]

Först upplästes ett skrivelse, var allmogen klandrades till sitt agerande beneath dem senaste år, detta tydliggjordes för att dem ej ägde rättighet för att besluta vem såsom skulle existera monark samt angående dem försökte sig vid detta skulle dem straffas såsom fiender mot riket.

Måns Bryntesson höll även en anförande var denne klandrade dem på grund av för att äga brutit sin tro mot kungen samt framhöll detta tålamod kungen demonstrerat mot dem. Dalkarlarna tackade kungen på grund av den nåd han demonstrerat mot dem, dock menade sig ej äga begått något förbrytelse alternativt avslutat något uppror. Måns Bryntesson klargjorde då för att ifall bönderna själva ej utlämnade varenda såsom stött Daljunkern skulle samtliga bönder vid platsen avrättas.

Dalkarlarna valde då för att själva utlämna personer vilket deltagit inom upproret. Dessa dömdes omedelbart från lagmännen samt riksråden mot döden samt började avrättas.^[3]

Vartefter allt fler bönder avrättades började dem kvarvarande be ifall nåd. Kungen plats mot ett start oberörd från deras böner, dock då han ansåg demonstrationen fått avsedd verkan lät denne dem övriga erhålla nåd.

han drog därefter mot Hälsingland, liksom man var befunnit sig inom brevkontakt tillsammans med dalkarlarna. Även denna plats omringades allmogen samt tvingades mot underkastelse, dock denne nöjde sig tillsammans för att arrestera några från huvudmännen. Därefter begav han sig mot Gästrikland på grund av för att även hålla landsting tillsammans allmogen var.

beneath tiden såsom Gustav Vasa befann sig inom Gästrikland greps ett från huvudmännen på grund av upproret, Peder Grym, inom Hälsingland. Man fann hos honom flera meddelande tillsammans med upplysningar angående upprorsmännens stöd inom Norge.

Uppenbarelseboken Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln) Ryttaren på den vita hästen

Peder Grym något som har transporterats eller flyttats mot huvudstaden, var denne förhördes 18 samt 20 april samt bekände planen för att tillsammans dalkarlarnas hjälp insätta Nils Sture vid tronen. angående dalkarlarnas uppror misslyckades skulle man inom stället anskaffa skepp samt sjövägen ifrån Norge anfalla Öland samt Kalmar.

på grund av sin hjälp ifrån Norge ägde Nils Sture lovat för att Viken skulle tillfalla landet, då denne blev monark. Han^{[förtydliga]} avrättades samt kroppen sattes upp vid stegel.^[3]

Tredje dalupproret (Klockupproret) –

[redigera | redigera wikitext]

Liksom påbudet ifall skatten mot lübeckska gäldens ersättning sannolikt närmast bragte missnöjet inom Dalarna mot eruption plats detta beslut ifall klockskatten såsom på grund av identisk ändamål fattades nära herredagar inom Örebro samt Uppsala den primära anledningen mot detta tredjeplats dalupproret beneath Gustaf I:s tidsperiod.

dem kungliga sändebuden erhöll visserligen nära landstinget inom Tuna (februari) löfte angående enstaka ur ifrån varenda sockenkyrka; dock då klockorna skulle hämtas, fanns stämningen modifierad.

Ibland uppges felaktigt en av ryttarna som Pesten

Leksandsbönderna misshandlade kungens utskickade, samt såväl dem såsom inbyggarna inom Ål samt Gagnef nekade för att utlämna sina tidsangivare. Tunabönderna tog sin igen, samt Kopparbergsmännen ställde sig vid dem uppstudsigas blad. Bland dem främsta anstiftarna från oron fanns idag Gustafs forna vänner Måns Nilsson inom Aspeboda samt Anders Persson vid Rankhyttan samt Nils inom Söderby ifrån Ål.

inom stället på grund av för att hörsamma kallelsen för att sända ombud mot den ovan omtalade herredagen inom Uppsala (maj) utsände dalkarlarna kallelse mot ett riksdag inom Arboga. Detta tilltag ledde emellertid ej mot någon påföljd, samt dalamännen blev för tillfället ett tidsperiod, mot sin personlig stora förvåning, lämnade åt sig själva. dem visste ej korrekt vilket dem skulle företaga samt fann slutligen skäl för att "ge sig mot frids".

inom augusti erbjöd dem sig för att erlägga mark till sina tidsangivare, vilket anbud mottogs från kungen, liksom vid identisk gång återgav dem sin nåd.

Kungen själv satt till häst i rustningen, medan rådmännen som ledde underhandlingarna med bönderna satt framför honom något åt sidan

Därmed trodde dalkarlarna saken artikel slut; dock dem skulle hitta, för att dem däri bedragit sig.

När monark Gustaf förklarade sig villig för att mottaga dalkarlarnas förlikningsförslag visste denne för att den landsflyktige Kristian II äntligen lyckats samla enstaka denna plats på grund av för att återtaga sina riken, samt denne trodde mot samt tillsammans, för att dennes flotta redan avseglat ifrån Nederländerna.

beneath liknande förhållanden ville han självklart existera fri ifrån bekymmer inom landet. dock knappt en halvt kalenderår efter detta Kristians företag misslyckats fann han tiden inne för att åter upptaga saken tillsammans med sina dalkarlar. detta existerar ej troligt för att huvudorsaken mot den räfst han för tillfället lät övergå dalkarlarna nedsänkt däri för att kanske några bland dem stått inom förbindelse tillsammans med monark Kristian samt dem svenska herrarna inom dennes följe, utan helt säkert sökte Gustaf för tillfället en situation för att straffa vad han från nödtvång tillgivit.

inom januari stämde denne dalkarlarna sig mot mötes nära Kopparberget, infann sig var tillsammans krigsfolk samt höll en skarpare strafftal än någonsin förut. dem brottsligaste fängslades, dem övriga fick tillåtelse för att komma tillbaka hem; dock den hjälp inom tidsangivare samt penningar, vilket dalkarlarna dittills hållit inne, blev för tillfället utkrävd.

från dem fängslade blev några genast dömda samt avrättade inför dem övriga dalkarlarna. dem andra, bland annat ledarna Måns Nilsson, Anders Persson samt Ingel Hansson något som har transporterats eller flyttats mot huvudstaden samt hölls var inom fängelse mot inom start från , då dem från ett domstol, likt bestod från riksråd, frälsemän samt huvudstadens borgmästare samt råd, dömdes mot döden.

Därmed plats detta slut vid oron inom Dalarna beneath Gustaf I:s period.

Resultat

[redigera | redigera wikitext]

Dalupproren medförde inga stridshandlingar, samt ej ett enda man verkar äga dödats vid någon från sidorna, förutom dem liksom blev avrättade efter upproren genom kungens försorg.

Dalupproren saknade mäktig ledning samt utgjorde inte någonsin något verkligt hot mot Gustav Vasa.

Dalarna delades efter upproren inom numeriskt värde fögderier, tillsammans fogdar vilket mestadels hämtades utifrån, mot skillnad ifrån tidigare då dem inom inledande grabb hämtades ifrån landskapets inflytelserik släkter.

Kungen ägde en nyfikenhet från för att blåsa upp dessa händelser inom den krönika såsom Peder Swart författade, till för att visa vid dem besvärligheter såsom denne lyckades övervinna beneath sitt inledande decennium nära makten.

Denna krönika äger sedan varit huvudkällan på grund av forskare långt in vid talet. Historieskrivningen ifall dessa händelser inom läroböcker samt ej minimalt inom ovanstående ord existerar kvar starkt präglade från Gustav Vasas propaganda.^{[källa&#;behövs]}

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]