Vad är grekiska för språk
Grekiska
Grekiska (klassisk grekiska: ἑλληνική, hellēnikḗ; nygrekiska: ελληνικά, elliniká) utgör ett personlig kvist från dem indoeuropeiska språken. Begreppet syftar vid grenens samtliga språkvarianter, den historiskt viktigaste formen klassisk grekiska, alternativt vid nygrekiska, likt existerar ett blandning från flera historiska dialekter.
Antik grekiskaNygrekiska talas från omkring 12 miljoner människor (år ),[1] främst inom Grekland. Språket, inom varianten demotisk grekiska (Δημοτική, Dimotikí), existerar officiellt tungomål inom Grekland samt vid Cypern (tillsammans tillsammans med turkiska), samt inom EU. detta skrivs tillsammans detta grekiska alfabetet.
Språket finns dokumenterat åtminstone sedan omkring tid [2]Klassisk grekiska plats huvudspråket på grund av den antika grekiska civilisationen, samt koinegrekiskan fanns en lingua franca på grund av stora delar från östra Medelhavsområdet samt Främre Orienten ifrån Alexander den store mot romartidens slut (till e.
Kr. inom Östrom), då grekiskan även fanns en tungomål liksom bildade romare förväntades behärska. Nya testamentet skrevs ned vid koinegrekiska. beneath medeltiden fanns bysantinsk grekiska detta officiella språket inom detta östromerska riket. Sedan renässansen besitter grekiskan varit en viktigt akademiskt tungomål, dock mindre vanligt än latin inom dem flesta liknande kontext.
Språket besitter även gett upphov mot ett rad lånord inom andra tungomål, speciellt inom läkemedel.
Den blev den antika och medeltida normen för hur man borde skriva grekiska, och det är den som kyrkliga dignitärer i det nutida Grekland tar till när de vill ge särskild auktoritet åt sina uttalandenNygrekiska skiljer sig vid flera sätt ifrån klassisk grekiska, bland annat genom effekt ifrån andra tungomål beneath medeltiden, samt genom stora förändringar (huvudsakligen förenklingar) inom grammatiken.
Geografisk spridning
[redigera | redigera wikitext]Nygrekiska talas från omkring 13 miljoner, huvudsakligen inom Grekland samt vid Cypern.[1] detta finns även sedan gammalt grekisktalande befolkning inom Georgien, Ukraina, Turkiet, Albanien samt södra Italien.[3] Språket talas även inom flera andra länder inom den grekiska diasporan dit greker flyttat vid senare period.
Det finns 9,7 miljoner grekisktalande inom Grekland, &#; vid Cypern, &#; inom USA, &#; inom Tyskland, &#; inom Australien, &#; inom Kanada, &#; inom Storbritannien, 80&#; inom Albanien, 56&#; inom Ryssland, 44&#; inom Sydafrika, 29&#; inom Georgien, 23&#; inom Belgien, 20&#; inom Italien samt 16&#; inom Sverige.[2]
Officiell status
[redigera | redigera wikitext]Nygrekiska existerar officiellt tungomål inom Grekland, var detta talas från ungefär 95 andel från befolkningen.
detta existerar även, tillsammans tillsammans turkiska, officiellt tungomål vid Cypern.
Språket, i varianten demotisk grekiska (Δημοτική, Dimotikí), är officiellt språk i Grekland och på Cypern (tillsammans med turkiska), samt i EUeftersom Grekland samt Cypern existerar medlemmar inom EU existerar grekiska en från EU:s officiella språk.[4]
Klassifikation
[redigera | redigera wikitext]Grekiska existerar ett självständig kvist från den indoeuropeiska språkfamiljen. dem antika språken likt troligtvis fanns maximalt lika den klassiska grekiskan plats fornmakedonska (vilket kunna äga varit enstaka grekisk dialekt) samt frygiska, vilket ej existerar tillräckligt välbevarat till för att tillåta omfattande jämförelse.
Bland dem levande språken existerar armeniska troligen detta vilket historiskt sett existerar närmast besläktat; grekiska samt armeniska tros äga skiljt sig ifrån varandra något senare än dem skilde sig ifrån dem övriga indoeuropeiska språken, dock skillnaderna mellan dem existerar idag många stora. Den indoeuropeiska team såsom efter armeniskan ligger närmast existerar den indoiranska.
Grekiska existerar dock en kentumspråk mot skillnad ifrån både armeniska samt indoiranska, såsom existerar satemspråk.
Nygrekiska stammar via den medeltida bysantinska grekiskan samt detta antika standardspråket koine ifrån klassisk grekiska från den attiska dialekten såsom talades inom samt omkring Aten beneath klassisk period.
Historik
[redigera | redigera wikitext]Tidig historia
[redigera | redigera wikitext]Det grekiska urspråket, likt utvecklades ur den gemensamma urindoeuropeiskan, skiljde sig bland systerspråken troligen senaste ifrån detta armeniska urspråket (och innan dess kanske ifrån indoiranskan), beneath tidigt anförande (grekiskan delar vissa drag tillsammans armeniskan, dock efter senare tillväxt, däribland satemiseringen från armeniskan, ligger för tillfället språken vid avsevärt avstånd ifrån varandra).
Urgrekiskans talare bebodde södra Balkanhalvön beneath inledande halvan från detta andra årtusendet Omkring kalenderår ägde grekerna spridit sig ovan dem egeiska öarna samt västra Anatolien.[5]
Bland konsonantljudens tillväxt ifrån dem indoeuropeiska förhållandena noteras för att grekiskan upprätthållit kontrasten mellan dem tonande samt dem aspirerade klusilerna.
I universitetssammanhang används namnet ”grekiska” för klassisk (antik) grekiska, medan den moderna variant av språket som talas i Grekland idag kallas ”nygrekiska”dem senare besitter dock avtonats sålunda för att urindoeuropeiska *bʰ, *dʰ, *gʰ motsvarar grekiska /pʰ/, /tʰ/, /kʰ/ (vilka kom för att tecknas φ, θ, χ tillsammans detta grekiska alfabetet). Grekiskan existerar (till skillnad ifrån bland annat dem armeniska samt indoiranska grupperna) en kentumspråk, vilket innebär för att dem urindoeuropeiska palatovelarerna uppgått inom dem rena velarerna, medan kontrasten mot labiovelarerna upprätthållits.[5] dem senare återfinns vilket liknande inom den allra tidigast belagda grekiskan (mykenskan), dock besitter inom detta klassiska språket uppgått inom dem labiala, dentala samt velara klusilerna inom olika kontexter (jämför mot modell grekiska τέσσαρες tillsammans med latinets quattuor, båda ifrån *kʷetwóres samt tillsammans med betydelsen "fyra").
Vidare blev *s samt senare *y före vokaler mot /h/,[5] en ljud liksom senare försvann icke-initialt, tillsammans tillsammans med /w/ (från *w), inom dem flesta dialekter (det /h/ likt kvarstod inledningsvis framför vokaler kallas spiritus asper).
Bland vokalerna noteras för att både långa samt korta *a samt *o kvar existerar kontrastiva mot skillnad ifrån flera från systerspråken (dock existerar detta bara långa /e/ samt /o/ likt äger egna tecken inom alfabetet, η samt ω).
liksom enda tungomål kontrasterar grekiskan samtliga vokalkvaliteter vilket uppstått genom färgning från urindoeuropeiskans laryngaler (nämligen /e/, /a/, /o/ ifrån *h₁, *h₂, *h₃).[5] Grekiskan bevarar (liksom armeniskan) initiala laryngaler före konsonant likt vokaler (till modell ἀστήρ ifrån *h₂stḗr).
Senare utveckling
[redigera | redigera wikitext]Den äldsta bevarade formen från grekiska existerar den mykenska, liksom skrevs tillsammans stavelseskriften linear B vid lertavlor daterade mot någon gång inom Knossos vid Kreta.
Detta räknas vilket detta tredjeplats äldsta belägget till en indoeuropeiskt tungomål, efter hettitiska samt vediska. Efter den mykenska civilisationens fall saknas vidare belägg fram mot start vid den period likt kallas den klassiska, vilken utmärks från detta grekiska alfabetets givande vid talet Grekiskan kom därefter för att inom olika dialekter artikel kulturspråket inom den antika grekiska världen, samt användes mot för att nedteckna bland annat enstaka massiv mängd litteratur.
- Se vidare: Klassisk grekiska
I högspråket koine likt utvecklats nära Kr.f. ägde flera ljudförändringar ägt rum: /e:/ samt /ε:/ ägde uppgått inom /i/, vokallängd fanns ej längre kontrasterande, diftongerna blev monoftonger samt /h/ (spiritus asper) eliminerades; senare uppgick även /y/ inom /i/. beneath senantiken genomgick tonande samt aspirerade klusiler frikativisering: dem tonande klusilerna /b/, /d/, /g/ blev dem tonande frikativorna /v/, /ð/, /ɣ/ samt dem tonlösa aspirerade klusilerna /pʰ/, /tʰ/, /kʰ/ blev dem tonlösa frikativorna /f/, /θ/, /x/.[2]
Nygrekiskans formlära äger mot viss sektion bevarat den klassiska, dock tillsammans en antal förenklingar.
Vissa former, framför allt inom verbböjningen, äger försvunnit. Klassisk grekiska ägde flera infinitivformer; vilket ett tillväxt inom Balkansprachbundet besitter nygrekiska ersatt infinitiven tillsammans med ett perifrastisk konjunktivform.[5] detta klassiska språket ägde en komplext participsystem, medan nygrekiskan besitter en enklare. Dualis besitter försvunnit likt numerus.
Inom substantivböjningen noteras även dativs försvinnande.
Nygrekiska
[redigera | redigera wikitext]Nygrekiska existerar den form eller gestalt från grekiska såsom används idag. Den existerar utvecklad direkt ifrån koiné (i sin tur ett tillväxt från den klassiska attiska grekiskan), samt existerar den moderna formen från detta tungomål vilket talades inom den grekiska världen beneath antiken (se klassisk grekiska).
Fonologi
[redigera | redigera wikitext]Det finns femton elementär konsonantfonem inom nygrekiskan. Flera från dessa äger vanliga allofona varianter inom olika kontexter.
- /n/ äger allofonen [ŋ] framför velarerna /ɣ/, /k/, /x/ (detta ljud stavas γ inuti ord).
- /p/, /t/, /k/ besitter tonande allofoner [b], [d], [g] efter nasalljuden [m], [n], [ŋ].
Den föregående nasalen försvinner inledningsvis samt minskas ofta medialt mot enstaka prenasalisering.
- Velarerna /ɣ/, /k/, /x/ äger dem palatala allofonerna [j] (ibland återgiven liksom [ʝ]), [kʲ] (ibland återgiven vilket [c]), [ç] framför dem främre vokalerna /i/, /ɛ/. Före dem främre vokalerna samt efter nasalljud (enligt ovan) besitter /k/ även allofonen [gʲ] (ibland återgiven vilket [ɟ]).
- /n/ besitter den palatala allofonen [ɲ] framför /i/.
/n/+/i/ före enstaka ytterligare vokal uttalas [ɲ]. inom vissa dialekter besitter även /l/ den palatala allofonen [lʲ] (ibland återgiven såsom [ʎ]) före /i/.
- /f/, /s/, /k/ äger dem tonande allofonerna [v], [z], [g] före tonande konsonanter.
- Det vanligaste uttalet från den rotiska konsonanten /ɾ/ (ofta återgiven likt /r/) existerar enstaka flapp/tapp, alternativt mindre ofta ett approximant.[6]
Ibland räknas /ts/ samt /dz/ såsom egna fonem inom stället till såsom kombinationer från numeriskt värde fonem.
Nygrekiskan äger fem vokalfonem. mot skillnad ifrån inom klassisk grekiska finns inga egentliga diftonger samt ingen skillnad görs vid vokallängd.
| &#; | Främre | Bakre |
|---|---|---|
| Sluten | i | u |
| Mellan | e | o |
| Öppen | a | |
- Obetonat /u/ äger den icke-syllabiska allofonen [w] direkt efter vokal (/u/ stavas ου; notera för att αυ samt ευ står till /af/ alternativt före vokal /av/ respektive /ef/ alternativt före vokal /ev/).
- Obetonat /i/ äger enstaka icke-syllabisk allofon [j] då den föregås alternativt följs från ett vokal ytterligare än /i/ (och då den ej föregås från /ɾ/), samt [ç] inom identisk ställning dock efter tonlös konsonant.
Denna uttalsregel gäller dock traditionellt endast mening från demotiskt ursprung, varför man skulle behärska argumentera till en fonem /j/. /i/ uppgår efter /n/ inom den palatala nasalen [ɲ] före enstaka ytterligare vokal.
Källa: Holton et al.[4]
Grammatik
[redigera | redigera wikitext]Liksom dem flesta indoeuropeiska tungomål existerar grekiska inom upphöjd grad flekterande.
Nygrekiska substantiv kategoriseras inom tre genus – maskulinum, femininum samt neutrum – samt böjs inom numeriskt värde numerus – enskild samt plural – samt fyra kasus – nominativ, genitiv, ackusativ samt vokativ.
Den nutida grekiskan hör till ämnet nygrekiskaAdjektiv samt artiklarkongruensböjs i enlighet med dessa grammatiska kategorier.
Det nygrekiska verbet böjs inom numerus (singular samt plural), individ, modus (indikativ, grammatik samt imperativ; andra modala funktioner uttrycks genom perifrastiska konstruktioner), diates (aktiv samt medio-passiv), tempus (preteritum samt presens; futurum uttrycks perifrastiskt) samt aspekt (perfektiv samt imperfektiv).
Liksom flera tungomål vid Balkan finns inom nygrekiskan ingen infinitivform – denna motsvaras inom stället från ett perifrastisk konjunktiv.[5]
Grekiska alfabetet
[redigera | redigera wikitext]Det grekiska alfabetet utvecklades beneath klassisk period (omkring talet ) ur detta feniciska samt används än idag till för att inom text uttrycka detta grekiska språket.
detta grekiska alfabetet ligger mot bas på grund av dem latinska samt kyrilliska alfabeten.
| Bokstav | Namn | Svensk transkription | Uttal (i IPA) | ||
|---|---|---|---|---|---|
| Klassisk | Nygrekisk | Klassiskt | Nygrekiskt | ||
| Α α | alfa | a | a | [a], [a:] | [a] |
| Β β | beta | b | v | [b] | [v] |
| Γ γ | gamma | g, n1 | g, n1 | [g], [ŋ]1 | [ɣ], [j]2, [ŋ]1 |
| Δ δ | delta | d | d | [d] | [ð] |
| Ε ε | epsilon | e | e | [e], [ɛ] | [ɛ] |
| Ζ ζ | zeta | z | z | [dz], [z] | [z] |
| Η η | eta | ē | i | [ɛ:] | [i] |
| Θ θ | theta | th | th | [tʰ] | [θ] |
| Ι ι | jota | i | i | [i], [i:] | [i], [j] |
| Κ κ | kappa | k | k, g3 | [k] | [k], [kʲ]2, [g]3, [gʲ]2,3 |
| Λ λ | lambda | l | l | [l] | [l] |
| Μ μ | my | m | m | [m] | [m] |
| Ν ν | ny | n | n | [n] | [n] |
| Ξ ξ | xi | x | x | [ks] | [ks] |
| Ο ο | omikron | o | o | [o] | [o] |
| Π π | pi | p | p, b3 | [p] | [p], [b]3 |
| Ρ ρ | rho | r, rh4 | r | [r] | [ɾ] |
| Σ σ ς5 | sigma | s | s | [s] | [s] |
| Τ τ | tau | t | t, d3 | [t] | [t], [d]3 |
| Υ υ | ypsilon | y | i el.
y6 | [y], [y:] | [i] |
| Φ φ | fi | ph el. f | f | [pʰ] | [f] |
| Χ χ | chi | ch | ch el. h | [kʰ] | [x], [ç]2 |
| Ψ ψ | psi | ps | ps | [ps] | [ps] |
| Ω ω | omega | ō | o | [o:] | [o] |
| 1.
Uttalas [ŋ] samt transkriberas n framför γ, κ, ξ, χ. Nygrekiska ου transkriberas ou el. u; αυ samt ευ återges liksom av el. Det grekiska språket sträcker sig långt bak i tiden, de äldsta texterna som hittats är mer än år gamlaaf resp. ev el. ef (f före tonlös). | |||||
Källor: NE,[2] Holton et al.[4]
Dialekter
[redigera | redigera wikitext]Den klassiska grekiskan ägde flera avgörande dialekter, däribland attiska (västjoniska), joniska (östjoniska), doriska samt aioliska.
Vissa litterära genrer fanns bundna mot särskilda dialekter. titta vidare klassisk grekiska.
Det är vad som har hänt med dialekten i det klassiska Athendetta senare utvecklade standardspråket koine bygger främst vid attiskan.
Samtliga för tillfället levande dialekter utom tsakoniskan äger sitt ursprung inom koine likt detta talades beneath senantiken samt härstammar alltså ifrån attiskan. Tsakoniska, såsom existerar ett isolerad dialekt tillsammans med en minskande antal talare vid Peloponnesos, stammar ifrån doriskan.
Vissa andra dialekter äger behållit element från dem icke-attiska antika dialekterna, dock attiskan räknas dock vilket huvudsaklig bas på grund av dem.
Dialekter såsom nära sidan från nygrekiskan utvecklats ur koine samt likt levt kvar in inom modern tidsperiod existerar pontiska samt kappadokiska (den senare existerar dock sedan folkförflyttningarna vid talet sålunda gott likt utdöd).
Nygrekiska dialekter
[redigera | redigera wikitext]Inom den egentliga nygrekiskan fanns tidigare större regionala skillnader, dock dessa besitter inom upphöjd grad ersatts från standardspråket, tillsammans relativt små dialektala variationer; vid Cypern förekommer dock större dialektala skillnader.[4]Cypriotiska samt kretanska besitter utvecklats ur den medeltida bysantinska grekiskan nära sidan från standardspråket.
Tidigare rådde enstaka utpräglad diglossisituation mellan detta folkliga dimotiki samt detta puristiskakatharevusa, vilket delvis försökte efterlikna den antika grekiskan samt var främmande lånord ersatts från inhemska nybildningar. tid blev dimotiki den officiella standarden inom Grekland samt katharevusa besitter sedan dess blivit förlegat, dock äger dock inom upphöjd grad påverkat detta moderna språket.
Namnet
[redigera | redigera wikitext]Grekland, grekiska samt greker existerar detta svenska namnet vid landet, språket samt människor. Detta namn stammar ifrån latinet (Graecia, Graecus; ytterst från graierna). Grekerna själva kallade sig däremot inom forntiden till hellener (Ἕλληνες) samt läka landet på grund av Hellas (Ἑλλάς).
Detta namn återupptogs, då den moderna grekiska staten grundades beneath talet. Homeros använde ej namnet hellener, utan kallade grekerna till achaier, argeier alternativt danaer. Både den styrande samt bildade eliten samt den koinetalande samt övriga kristna befolkningen inom Bysantinska riket kallade sig romare (Ῥωμαῖοι alternativt Ῥωμιοί) alternativt grekoi (Γραικοί).[8]
Källor
[redigera | redigera wikitext]Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Geoffrey Horrocks, Greek: A History of the Language and Its Speakers, John Wiley and Sons, , ISBN
- Holton, David, Peter A.
Mackridge, Irene Philippaki-Warburton, Greek: A Comprehensive Grammar of the Modern Language, Routledge